VISSELTOFTABYGDENS SAGA


Bondestenålder

Visseltofta socken delas av Helgeån, en numera mörk vattenåder (till följd av hysterisk dikning och ökad humusflykt), som fordom varit en bidragande orsak till platsens kolonisation, någongång under vår förhistoriska tid. Framförallt de vattennära flacka delarna visar upp lämningar från så långt tillbaka som stenålderstidens bosättningar och sporadiska besök. Inte bara vid Helgeån utan också vid t ex Vesljungasjön och i Kylen utmed Simontorpsån finns spår, t ex bearbetad flinta.

grav kopia

Brons- och Äldre Järnålder

Bronsåldersperioden (ca 1800 fKr till 500 fKr) och Äldre Järnålder (ca 500 fKr till 550 eKr) är väl belagd inom socknen och flertalet lämningar härrör från denna tid varvid kan nämnas tre strategiskt placerade och delvis imponerande gravrösen, Drakabjär, Jättarör och Rörsbjär. Framförallt Rörsbjärs monumentalitet påvisar närvaron av en elitär grupp av individer vilka sannolikt styrde närområdet. Från samma tid finnes vidare flertalet odlingsrösen, s.k. fornåkrar/röjningsrösen, och så troligen även de bautastenar som finns i Visseltofta kyrkby, varav endast två återstår. En rumslig studie av materialet ger oss kunskapen om att främst Helgeåns dalgångar nyttjades. Österut och västerut är frånvaron mer slående. Det enkla jordbruket baserat på svedjning tog stora ytor i anspråk och befolkningens storlek var nog trots lämningsomfattningen ringa.

Yngre Järnålder

Visseltofta socken påvisar enbart fragment av spår från Yngre Järnålder (ca 550 eKr till 1050), ännu så länge, vilket sannolikt tyder på att Visseltofta och närområdet, liksom flera andra nordskånska delar, inte uppvisar någon stark befolkningskontinuitet från tidigare nämnda historiska perioder och till den senare expansiva medeltidsperioden. Avsaknaden tyder på omfattande folkförflyttningar och att man sökte nya områden för odling eller annan utkomst. Troligen började reträtten redan kring folkvandringstid (omkr år 400-600 eKr) och den ringa närvaron i området varade till strax in på det nya årtusendet.

visskyrka

Danska riket och Kristendom

Emellertid har en viss befolkning funnits kvar och framförallt kyrkans etablering, troligen kring sekelskiftet 1100, är ett bevis för detta. Den framväxande kristendomen, samt bildandet av riket Danmark, staten, initierade indelningen i administrativa enheter och därutav får vi anta att det funnits ett visst underlag i närområdet och att Visseltoftabygdenb därutav existerat i någon form. Den manifestering som kyrkobyggnaden resulterade i kan ha strategiskt tillkommit på en plats som tidigare var betydelsefullt ur religiös (hednisk) tappning eller som kultplats i någon form. Vi kanske i framtiden kan få fler svar på frågan.
Som en del av den kolonisationsrenässans som skedde under medeltiden, med inledning omkring 1100-talet, skapades successivt den socken som vi idag känner igen. Dagens kyrkobyggnad har delar som sträcker sig tillbaka till minst omkring 1300 (dendrokronologisk undersökn.) och troligen ersatte stenbyggnaden en äldre träbyggnad,i en tid då sockenbefolkningen ökade.

Bybildning och nybyggande

1372 omnämns ortsnamnet Visseltofta för första gången, i ett testamente med kyrklig anda och senare under 1400-talets del tillkommer flera skriftliga bevis för ytterligare byar inom socknen. På 1500-talet hade socknens alla byar tillskapats (senast omkring 1584 enligt den äldsta mantalslängden). Efter 1300-talets agrara kris, med digerdöden i spetsen och som resulterade i en befolkningsmässig och ekonomisk nedgång, var befolkningskurvan uppåtgående och den hejdades bara tillfälligt under en period innan den på 1700-talet åter satte igång, med nyodling och nybyggnationer på de befintliga byarnas mark. Det som stod i centrum för den Nordskånska medeltiden var järnet och trävarorna (kol, tjära och timmer). Det är tydligt att dessa utkomstkällor varit betydande och en tydlig orsak till nybyggnationen framfart. Frigivandet av slavar (inom Danmark skedde detta kring 11-1200-talet) och en överhettad storgodsdrift i södra Skåne medförde också möjligheter till kolonisationen av Göingebygden.

familjusa

Befolkningstillväxt

Med långsamt start under 1700-talets första del expanderade torprörelsen, varvid en kulmen nåddes på 1800-talets andra hälft. Visseltofta har haft inte mindre än 331 kända torpbebyggelser, varav en stor andel idag enbart återfinnes som byggnadslämningar i skog och mark. Vissa är t.o.m. bortodlade. Torpen och dess befolkning är väl dokumenterad i mästerverket, boken "Torp och backstugor i Visseltofta socken" av Svante Gunnarsson (indirekt även Ragnar Hallberg), utgiven 1957. Boken är en raritet som är svår att införskaffa (nytryck saknas) men som finns att låna på flera av biblioteken i Nordöstra Skåne. Ragnar och Svante, båda födda på senare delen av 1800-talet, hade förmånen att intervjua folk i livet som var födda en bra bit ner i 1800-talet. De dokumenterade en ovärderlig skatt där bara TOB-boken är en del. Ragnar skrev sedan flera artiklar i tidningar och i Osby Hembygdsförenings årsböcker.

Boalt, tjärdal

Industrialisering

Industrialiseringen förändrade landsbygden och befolkningsstrukturen. Framförallt de obesuttna, ofta pga. ren fattigdom och misär, lämnade landsbygden i ett rasande tempo kring sekelskiftet 1900. Inte bara de svenska städerna lockade, utan även Tyskland och Danmark, men framförallt hamnade Nordamerika i blickfånget. Med sjunkande lönsamhet i jordbruket minskade möjligheterna till arbeten på landsbygden, samtidigt som konkurrensen kring produkterna hårdnade genom tekniska landvinningar. Efterkrigstidens (1945) optimism kantades av landsbygdens successiva och allt snabbare reträtt. För bygder som Visseltofta blev skogen en alternativ och allt viktigare inkomstkälla redan vid sekelskiftet 1900 och med den som tillägg kunde några mångsysslande brukare i varje by kämpa sig vidare långt in på 1970 och -80 talen.

ostragardvesljunga

Idag och imorgon

Idag återstår bara spillror av den inkomstkälla som en gång var vår nations basnäring. Visseltoftabygden har t ex idag fler hästar för fritidsbruk än nötkreatur. Större industrier saknas, det stora sågverket lades ner på 1990-talet. Ett antal hantverkare finns, annars pendlar man lätt härifrån med hjälp av goda tågförbindelser från stambanans Osby, eller från Markaryd (vardera ca 10 km från Visseltofta). Viktiga arbetsgivare är Nibe, IKEA och kommunerna. Affärer saknas. Snapphanebygdens Sparbank har emellertid kvar sin filial, öppet en dag i veckan. I utkanten finns Gräsljunga Gårdsbutik med ekologiska varor, mycket egenproducerat men också en del annat att erbjuda. I övrigt har framtiden i mångt och mycket mötts med försiktighet och förnufthet. Visseltofta är en ort som tack vare att den hamnat utanför äldre och viktiga stationssystem inte vuxit ur tiden och historien. Här finns inga förslummade kvarter, inga tomma hus eller industrikåkar. Här finns bara en typisk skandinavisk förnöjsamhet, kultur, natur och särart i förening, inklämt i den charm som det mosaikartade skogslandskapet ger.

Visseltofta skola med “dagis” strävar vidare och här erbjuder kommunen platser för bygdens barn upp till 5:e klass varefter man får åka till Osby. Skolbyggnaden är kyrkbyns femte i ordningen sedan 1820-talet. Dessutom fanns fram till 1950-talet två ytterligare byskolor inom socknen, Vesljunga och Kylen. Båda dessa två skolbyggnader är idag nav i Vesljunga, respektive Kylens bygdegårdsföreningar. Visseltofta är en aktiv by och allt sedan 1970-talet återkommande uppmärksammad medialt tack vare förekomsten av aktiva medlemmar, initierade opinionsbildare och framsynta individer.

VISSELTOFTAS HISTORIA

VISSELTOFTA KYRKA

Visseltofta kyrka

Kyrkan i Visseltofta är uppförd av sten i romansk stil utan absid - absid innebär en normalt halvrund del i kyrkans främre parti (koret) oftast motsvarande altarrummet. Visseltoftakyrkan raka östvägg kan innebära, i ett nordskånskt perspektiv, att kyrkans byggande initierats av kungen och inte via någon lokal storman med intresse av att påskina sin makt och närhet till den nya religionen och därmed den nya maktfaktorn.

Absidkyrkorna i Göinge, såsom t ex Brönnestad och Farstorp, tolkas i detta läge som ett icke kungligt byggnadselement. Sannolikt avspeglar de regionala olikheterna i såväl byggnader som sockenutformning skillnader i kronologi samt sociala och ekonomiska förhållanden. Möjligen var det kung Sven Estridsen (1000-talets senare del), eller kanske under någon senare kungs regenttid på 1100-talet, som Visseltofta kyrksocken tillkom.

Kyrkornas särdrag allmänt var ofta ett resultat av influenser från framförallt Tyskland och England, de länder som mest påverkade kristnandet av Norden. Enligt uppgifter välvdes kyrkan under 1400-talet. Tornets övre delar ombyggdes 1759 och en korsarm i norr tillkom 1781. En korsarm i söder uppfördes 1872-73 i nyromansk stil, och 1917 ersattes den norra korsarmen med en ny lik den södra. I koret finns romanska kalkmålningar från 1100-talets senare del. Altaruppsatsen härrör från 1500-talets senare del, med målningar i fälten från 1700-talet och predikstolen är från 1594. Dopfunten är troligen samtida med kyrkan. Västtornet med klocka uppfördes 1839 och ersatte en enskilt belägen klockstapel av trä. Samma år ombyggdes också långhuset och koret. Möjligen var det då som det nuvarande välvda enfärgade trätaket tillkom och det gamla hamnade i delar på Söndragård i Visseltofta, uppspikat såsom extrapanel mot yttertaket utan tanke på bibehållande av tidigare struktur.

HISTORIA